Det var så självklart, så i efterhand undrar jag hur jag kunde låta bli att gissa det: Ylva Eggehorn fick utmärkelsen Silverkeruben, utdelad i lördags kväll under Teologifestivalen i Uppsala.

Sällan har väl en utmärkelse varit mer välmotiverad. Anna-Karin Hammar, festivalgeneral och prisutdelare, konstaterade att ”teologin i dag vetter allt mer åt teopoesi, djupen i tillvaron behöver ett språk som kan öppna våra hjärtan. Därför är Ylva Eggehorn en alldeles ypperlig pristagare”

Jag kunde inte sagt det bättre själv. En begåvning som Ylva delar med andra stora poeter, är förmågan att på ett rakt igenom vardagligt språk sätta ord på trons och livets mest oåtkomliga djup. Sedan debuten som trettonåring 1963, i diktsamlingen Havsbarn, har hon varit en trogen leverantör av ledsagare, stöd och utmaningar för alla oss som trevar oss fram i Guds värld. En sökning i Kungl. bibliotekets databas anger 153 verk av Ylva, många helt hennes egna, några i samarbete med andra.

På Cordia har Ylva Eggehorn gett ut flera egna böcker, bland dem den bearbetade utgåvan av Språk för en vuxen tro (Cordia 2001) och Att ta ansvar för Gud (Cordia 2004), där hon låter två mördade medlemmar i andra världskrigets motståndsrörelse mötas – något de aldrig gjorde i levande livet – nämligen den tyske teologen och motståndsmannen Dietrich Bonhoeffer som avrättades strax före freden 1945 och den holländska judinnan Etty Hillesum, som mördades i Auschwitz två år tidigare.

Vid sidan av Jesus och maken Georg, tycks just Dietrich Bonhoeffer vara en livslång kärlek för Ylva. Hon har översatt flera av hans böcker, senast gav Cordia ut Bonhoeffers  Efterföljelse 2006.

Dikter, prosa, sång- och psalmtexter, radioandakter, föredrag. Mest känd, och älskad, av alla hennes texter är kanske Var inte rädd, det finns ett hemligt tecken, som också sjöngs vid prisutdelningen i Universitetshuset aula i lördags.

För min del är det ändå Jag varnar dig: följ honom inte, som bitit sig fast sedan jag första gången hörde den, någon gång i mitten på 1980-talet (senast publicerad i diktsamlingen Ett hemligt tecken, Bonniers 1998). Den börjar just så, med en varning till var och en som överväger att följa Jesus. Och slutar likadant, fast med tillägget ”men jag vet att det redan är för sent”. Så mycket Ylva. Så mycket Jesus. Så bra!

Grattis, Ylva, från alla oss på Cordia och Verbum.

Lars Hillås
Förläggare, Cordia

Häromåret fick jag ett recept på en jullimpa av arbetskompisen Å. Jullimpa från Flämslätt.

Idag ska jag baka den.

Jag börjar med att grovhacka hasselnötter.

Sedan har jag i lite vetemjöl.

Russin, torkade aprikoser och fiberberikade havregryn blandas ner i bunken. Glöm inte att ha i bikarbonat och lite salt också.

De torra ingredienserna ska blandas ihop, sedan tar man i honung, lingonsylt och yogurt.

Jag klickar ner smeten i en bunke.

Ungnen står på 200 grader.

 En gammal give-away funkar fortfarande att klocka tiden med. Brödet får gräddas nästan en timme.

Klart!

Den 11-12 december är det seminariedygn på Flämslätts stiftsgård. Är du anmäld? Kanske det bjuds på jullimpa då!

Här är hela receptet:

2 dl fiberberikade havregryn
5 dl vetemjöl
1 dl krossade linfrön (jag hoppade över dem)
1 dl russin
1/2 dl torkade aprikoser i bitar
1 dl grovhackade hasselnötter
2 tsk bikarbonat
1 tsk salt
4 dl mild yogurt
1/2 dl flytande honung
1/2 dl lingonsylt

Ugn 200 grader
Smord form ca 1 1/2 l

På den nya webbsajten Indrag möter du en rad gamla Trots Allt-skribenter, samt en hel del nya namn. Såhär låter den egna presentationen:

”På Indrag skriver vi om musik och annat livsviktigt.
Vi har inga tydliga ramar, skribenterna är fria att skriva om det som ligger dem varmast om hjärtat. Vi som skriver förenas i ett intresse för kultur i allmänhet och musik i synnerhet. Något annat som förenar är intresset för existentiella frågor, samhälle och andlighet. Flera av oss, men inte alla, har tidigare skrivit i tidskriften Trots Allt (R.I.P.). Många frilansar för olika tidningar och för radio och tv. En del av de texter vi publicerar här har även publicerats i något annat sammanhang.  Indrag är ett rent fritids- och passionsprojekt. Vi skapar den här platsen för att vi inte kan låta bli.”

Adressen är: www.indrag.se

Läs intervju med Magnus Sundell om Indrag i tidningen Dagen här.

I veckan besökte en av Cordias utländska författare Sverige. Den engelske filosofiprofessorn Keith Ward besökte Sigtuna, Örebro och Stockholm för ett antal mycket uppskattade föreläsningar och samtal.

Keith Ward är professor emeritus vid Oxford University, filosof, teolog och författare. Han är medlem av British Academy och en välkänd profil i TV och radio i England och har skrivit mer än 20 böcker. I somras utkom hans bok Den farliga religionen (Cordia) i Sverige.

Keith Ward deltog i en konferens på Sigtunastiftelsen om religion och religionskritik, föreläste på Örebro Universitet på samma tema, föreläste på Örebro Teolgiska Högskola om situationen i Storbritannien vad gäller religiositet, synen på religion och den religionskritiska debatt som drivs av företrädare som zoologen Richard Dawkins, (kollega till Ward vid Oxford University). Han avslutade sedan sitt besök i Sverige med att i Immanuelskyrkan i Stockholm delta i ett offentligt samtal om religion och mänskliga rättigheter, individens rättigheter och ansvar, tillsammans med Hassan Hanafi – islamolog och professor i filosofi vid Kairo universitet samt expert på frågor om mänskliga rättigheter.

Keith Ward är en briljant föreläsare, som med den brittiske akademikerns vältalighet och humor delade med sig av sin stora kunskap, sin forskning och sina personliga åsikter. Att han är djupt oense med religionskritiker som Richard Dawkins och Sam Harris är ingen hemlighet, då hans bok Den farliga religionen just är ett försök att bemöta dessas, som han menar, osakliga påhopp på religionen. Ward menar att religionen definitivt inte gör mer skada än nytta – varken i människors personliga liv eller i samhället. Utan religion mänskligheten vara betydligt värre däran och det skulle finnas mycket lite hopp om framtiden, menar han.

Läs en intervju med Keith Ward, gjord i Sigtuna, i tidningen Dagen här.

Det kommer också intervjuer i Kyrkans Tidning och i Människor och tro i Sveriges Radio framöver.

Göran Larsson som skrivit boken Skamfilad intervjuas i tidningen Norra Skåne. Han säger:

”Skamkänslor är något som alla kan relatera till, men alla kan inte hantera känslorna.
– Folk vill inte gärna be om hjälp. När de väl söker hjälp har det ofta gått väldigt långt.
Skamkänslor kan handla om så mycket. En del skäms för något de gjort, någon har mist sitt jobb och klarar inte längre att försörja sin familj. Känslan av att inte räcka till och duga växer, skammen tär på energin och livsglädjen.”

Är du i närheten av Broby kyrka på torsdag kl 19, missa då inte föredraget med Göran Larsson!

Jag tycker om att sitta uppkrupen i soffan och läsa. Men jag tycker också mycket om att läsa på tunnelbanan på väg till jobbet eller träningen. Om jag inte har sällskap med någon. Eller känner mig åksjuk. Oftast cyklar jag i och för sig till jobbet och träningen. Då får det bli soffan ändå.

Vi har alla olika favoritställen att läsa på. I sängen, på bussen, bibblan, på stranden. Var trivs du bäst med en bok?

Skriv av dig!

Seglora Smedja

 

 

 

Jag har skrivit ännu en krönika på Seglora Smedja. Den handlar om sånt som inte finns i teorin, bara i praktiken. Här ett litet utdrag:

Att det finns sådant som inte fungerar i praktiken utan bara i teorin kan vi nog alla vara överens om. Men finns det sådant som bara fungerar i praktiken? Jag tror det. Det är kanske en lite märklig och konstruerad formulering – eller också är den helt självklar. Men vad jag menar är att det finns sådant som bara ”finns” som något konkret – som praktik, handling, människa, jord, värld – och inte låter sig fångas i en teori. Som inte ”blir till” förrän det tar sig praktiska uttryck.

Ibland tänker jag mig att sann tro, andlighet och religion fungerar så. Någon har sagt: ”Religion är inte att säga, religion är att göra.” De andliga teorierna kan vara oerhört vackra i sin förklarande logiskhet, oavsett från vilken religion de härrör. Men att säga om teorierna att det är de som är själva andligheten eller tron skulle vara helt fel. Teorier är bara teorier, hur vackra och trösterika de än är.

Läs hela krönikan här.

Jag sitter just nu och går igenom en massa pressklipp från augusti till idag och sparar dem på vårt intranät. Det är oerhört spännande att läsa de omdömen och recensioner som skrivs om våra böcker!

Två klipp är alldeles nya. Och det är fascinerande hur olika man kan se på saker och ting:

Medan Nina Björk på Dagens Nyheter får andnöd av Emilia Fogelklou, anser Yvonne Gröning på Dala-Demokraten att Ulrika Knutson gör en verklig kulturgärning när hon lyfter fram Fogelklous texter.

Det finns väl bara ett sätt att ta reda på vem som har rätt? Läs boken.

Just nu förbereder jag ett antal e-brev som ska skickas ut om nya boken Ömsint liv i en våldsam värld. Fick precis reda på av min kollega att priserna lagts in i artikelregistret vilket betyder att jag nu kan lägga upp boken i vår webbutik!

Och vem som skrivit förordet…

Tomas Sjödin!

Tomas Sjödin som för övrigt ska medverka på vårt seminariedygn Andrum i advent den 11-12 december på Flämslätts stiftsgård. Vill du vara med? Läs mer och anmäl dig här!

Ska också försöka hinna med att lägga upp färska recensionsklipp på våra senaste böcker idag. Och skriva protokoll från gårdagens webbmöte. Och skicka ut små presenter som tack till de som medverkat i en enkät. Och ha möte med min bordsgranne om diverse ärenden som vi måste avhandla tillsammans. Och hjälpa till att installera nya programvaror på en annan kollegas dator. Och…

Bäst att sätta igång nu!

allendeI ett tidigare inlägg här på bloggen skrev jag om KG Hammars medverkan i olika seminarier på årets Bok & Biblioteksmässa. Bland annat nämnde jag hans intressanta och underhållande samtal med den chilenska författaren Isabel AllendeSe människan-scenen. Nu kan du se och höra hela samtalet på Kyrkans Tidnings webb-tv här eller klicka på bilden.

twitter

Vilka är vi?

På cordiabloggen.se försöker vi ställa de stora frågorna, på olika sätt och utan självklara svar. Med nyfikenhet vill vi utforska - vad är det att vara människa?!